gårdagens händelser. Jag vill inte längre ens försöka.
Jo, jag har läst alla dessa åsikter från olika psykologer, professorer, psykiatriker mm men ändå.
De säger ju precis samma som förra gången.
Hur kan man förklara till sin son (som går i just en finsk skola i Sverige) att det har hänt IGEN. Jag försökte så gott jag kunde. Förklarade att han som gjorde detta var sjuk, han kommer aldrig göra om detta.
Men när han frågade mig om detta skulle hända i hans skola? Vad kan man annat än försäkra honom (ooh, jag så dålig på att ljuga) att detta inte händer. För det kan det ju! För dessa ungdomar, främst pojkar finns ju överallt. De finns i alla skolor, i alla städer..Flickorna har ju ett annat sätt att reagera (oftast iaf) än pojkar. De blir mer självdestruktiva där pojkarna är utåtagerande. Och nej, jag vet att detta inte stämmer alla ggr heller men än så länge är det inte flickor som skjuter i skolorna.
Jag hade förr en dröm om att kanske flytta tillbaka eller skaffa en sommarstuga i mitt gamla hemland. Detta kommer aldrig att ske. För hur skulle man ens tänka på sådant nu? Jag känner bara sån besvikelse, sådan trötthet och sorg.
Besvikelsen efter ha hört politikerna säga PRECIS samma sak nu som i november 2007är så sanslös. Precis samma ord;vi ska se över vapenlicenserna blablablablablaaaaaa. Och de har inte gjort NÅGONTING annorlunda.
Polisens agerande ska man ju inte ens tänka på. Han ,Matti Saari, hade ju varit på förhör dagen innan! Pga dessa filmer han hade lagt ut. Hur tänker man som polis när man släppt denne monster och nu är 10 oskyldiga människor döda.. Man drar inte tillbaka hans licens och låter honom behålla sin vapen.
Jag vet inte, ingenting vet jag längre.