Kära dagbok

Idag på jobbet har det varit mycket händelserikt.

Jag har arbetat som webredaktör (det gick verkligen inte bra alls, artikeln jag skulle publicera är försvunnen)

Sedan var jag sekreterare ( det gick ungefär som vanligt, jag skriver en halv roman, chefen stryker ca 75 %, sedan skriver jag om 2-3 ggr och sedan är det klart)

Innan lunch var det dags att vara ekonom och betala inkomna fakturor. Nope, det gick ingen bra det heller. En till utredning, en bad jag chefen skicka åter till mig då jag konterade den fel och resten hann jag inte med.

Efter lunchen fick jag en ny titel, mästerdetektiv. Det var den delen av arbetet som gick bättre än allt annat.

Det sista jag skulle göra var att lära mig rekrytera. Det hade nog gått bättre om jag hade lyckas publicera annonsen men tji fick jag.

Procentuellt skulle man kanske kunna skriva att jag har misslyckats med 90% av mina arbetsuppgifter men å andra sidan var inte allt mitt fel.

Och det är ju en ny spännande dag imorgon.

Vem vet, jag kanske uppfinner hjulet då?

Bästa rådet någonsin

Fick jag av min sötaste bästaste vän.

Jag smet från jobbet ut för att göra något man inte ska och pratade med henne samtidigt i telefonen.
Kom då på att det här skulle jag ju inte göra utan jag skulle vara inne och arbeta och då kläcker hon ur sig detta strålande råd:

Om din chef kommer , luta dig mot väggen, och låtsas vara graffiti!

Alltså SÅÅÅ bra!

Här hittade jag en bild på mig tom 😀

Yes indeed

håller med om detta:

Förlåtelsen är den viktigaste av funktionen som skiljer människan från andra levande.
Var barmhärtig mot dig själv
och försök därefter vara likadan mot andra.

(bild tagen av sonen för ca 1,5 år sedan på Åland)

just så här

känner jag alltför ofta

Söndagens tanke

(direkt översatt av yours truly)

Jag måste lära mig älska mitt egna galenskap:

den som känner för mycket,

som pratar för mycket,

som litar för mycket på lyckan,

som vinner ibland,

som förlorar ibland,

som är utan självkontroll,

älskar,

hatar,

blir ledsen,

gör andra ledsna,

lovar,

håller inte löften,

skrattar

och gråter.

_Theodore Isaac Rubin

Söndagens fnitter

Jag skrattade i alla fall 😀

 

 

Och åt denna också 🙂

 

Tisdagens aforism

(kan hända att jag har skrivit denna tidigare.Om ja, den tål att upprepas, om nej ta-daa)

Allt har sina begränsningar förutom människors dumhet.
(

Spindlar

är kanske det absolut mest skrämmande jag vet.
Jag lider helt enkelt av araknofobi.

Kanske just därför gillar jag dessa bilder extra mycket

Ugglor och grumpy cat

Lite till och från under veckan har jag känt mig som espressougglan.

Det har varit möten, nya människor, mera möten och sedan en hel del nytt jag ska lära mig.

Men det blir bra, så småningom.

Och nu är faktiskt fredag, to state the very obvious 😉

Helgen ska bestå av att träffa vänner, gå på teater och det sedvanliga städ-tvätt-lagalitegodaremat-baka(kanske).

Förövrigt är jag väldans förtjust i denna katt:

<a

Dagens aforism

(long time no see, jag vet)

Det viktiga är inte hur gammal du är, utan hur du är gammal