Återanvändning

av en redan använt bild.

Men den passar ju så bra idag då det faktiskt är helt legitimt att dricka champagne!

 

 

Ett riktigt Underbart Nytt år önskar jag att alla får!

Sankta Psyko av Johan Theorin

Denna bok, signerat av författaren själv, fick jag i julklapp. (Han hade signering i ett köpcentrum nära mig strax innan jul)

Läste ut den på en enda dag!

Trots att den är inte ett dugg lik de första böckerna (Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge) gillade jag den en hel del.

Det enda jag inte gillade var just det jag skrev, att den inte var lik de första som jag älskade , speciellt Nattfåken.

Redan från början förstår man att den, berättelsen alltså,  kommer bli obehaglig. Han har ett sätt att skriva som gör att man vet någonting hemskt ska hända och det strax. Förvisso ett oerhört bra sätt att ha kvar läsaren!

Det är mycket som händer i boken, man får lära känna huvudpersonen Jan Hauger rätt så väl till slut. Och då förstår man hans val, vilka man absolut inte gillar hela tiden, på ett helt annat sätt.

Slutet var kanske inte riktigt vad jag hade önskat mig. Kanske borde man i vissa böcker få skriva sitt eget slut 😉

 

Hursom så gillade jag den och betyget blir en stark 3,5 (nästan en 4) av 5 möjliga Sunnymountains

Don’t judge the book by it’s cover

tänkte jag när jag köpte denna bok

 

Oj så fel jag hade!

Jag borde definitivt dömt denna bok pga sitt utseende.

För maken till sämre dravel har jag inte läst på länge.

Om jag inte hade haft hög feber och känt mig så pass sjuk som jag gjorde när jag läste den hade jag aldrig orkat genom hela boken.

Den är fruktansvärt usel, lite som en Harlekin-bok. Och de är knappt kända för att vara av god litterär kvalite.

Anser jag.

 

Läs den om du tror att Gud har skapat människorna.

För Darwinism är enl. denna bok en djävulens påkomma.

Änglar till höger och vänster förekommer oavbrutet genom hela romanen.

Och det sammanfattar det mesta.

 

Betyget blir 0/av 5 möjliga Sunnymountains.

Intressant upplevelse

lär det bli för våra gäster på lördag när jag ska laga mat.

Det i sig är ju inte varken ovanligt eller intressant.

Men det att jag har tappat mitt lukt- och smaksinne under natten lär ge oss alla ett äventyr utöver det vanliga.

 

Oh the joy of förkylning

 

 

 

 

 

Förbannade

förkylning som drabbade mig på juldagen.

Än håller den mig i sitt grepp.

Hjärnan är så mosig av allt slem att jag knappt vet vad jag heter.

 

 

 

 

Som vanligt har bilden ingenting med inlägget att göra, tycker bara att den är så himla bra.

En riktig God Jul

Hoppas jag alla får!

 

 

Och en bra sak ( vare sig det är jul eller ej ) är att komma ihåg följande

 

 

Bara två stygn

bara två stygn

bara två stygn

 

Det går jag och upprepar för mig sedan igår kväll.

 

Jag upprepar även  i all  oändlighet att det kunde ha gått så mycket värre.

 

Men det blev bara två stygn på sonens läpp igår när han fick en bräda rakt in i munnen.

 

Det kunde ha gått mycket värre, ja.

Dagens

roligaste

 

Dagens bästa

-definitivt grannen som lånade kaffe till mig

Dagens sämsta

-sömnen och då jag har sovit uselt i några nätter kommer migrän som ett brev på posten

Dagens bästa nr 2

-vännerna som finns här för mig

Dagens överraskning

-mamma ringde och var arg bara en gång under samtalet

 

 

Nu ska jag fortsätta frosta av frysen.

Kom på igår att det bästa jag kan göra för tillfället  är att hålla mig sysselsatt.

Då gråter jag så mycket mindre.

Idag

har jag gråtit  hos läkaren där vi var med mamma idag.

Gråtit utanför där min systers taxi inväntades.

Gråtit utanför labbet där mammas prover skulle tas.

Gråtit i varenda en av de Stockholms Kollektivtrafikens olika spårfordon jag har använt idag, och de var  många.

 

Och på onsdag om en vecka  är det nästa gråtfest.

För då ska vi tillbaka för att höra provsvaren.

 

 

 

Denna aforism ska jag ha i tankarna idag:

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud-

 men du kan hindra de från att bygga bo.

 

 

 

 

Imorgon

Ska jag, kusinvitamin och syster yster ta med oss mamma till vårdcentralen.

Hennes hälsa är inte den bästa och det eviga drickandet gör ju liksom inte saken bättre.

Alls.

Nu vet hon om att vi kommer och varför.

Och mogen kvinna på sina bästa år (hon är 75) som hon är  informerade  hon  oss att hon  ska rymma.

Hemifrån.

Innan vi kommer.

 

Det kommer att bli,  ja en intressant upplevelse,  om inget annat.

 

 

 

Läste hos Sandra Beijer( hon som har bloggen niotillfem) dessa två rader.

 

 

 

Sometimes you just have to jump off the bridge and hope you grow wings on your way down.

 

 

At any given moment, you have the power to say: this is not how the story is going to end.

– Unknown

 

På något sätt passar de in i detta inlägg.

Helt klart.