Värsta mamman i världshistorien

är jag enligt den underbare tonåringen.

Man kanske undrar hur man bär sig åt att bli det?

Jo, jag tvingade honom sätta på sig långkalsonger när han ska spela match.

Utomhus.

Där det snöar och blåser.

Iskallt.

 

Håhåjaja.

 

 

.

 

 

 

 

I love the smell of napalm in the morning

Nåja, det var nog lite o ta i.

Vad jag däremot älskar JÄTTEMYCKET är ett paket med 4 böcker jag hämtade ut igår.

Innehållandes bla detta som jag köpte bara för att den hade en superrolig titel

 

Även Michael Connellys nya (som har kommit på pocket alltså)   är med

Och två till som jag har lyckats glömma namnet på. Men förhoppningsvis är det något bra!

Optimism

 

Oh yeah 😀

Låt det regna

Pretty please?

 

 

För jag är helt sänkt av pollen.

Lungorna piper, näsan är täppt.

Allergimedicinen hjälper inte mer än ett par timmar.

Jag vaknar på morgonkvisten av nysningar.

Som fortsätter sedan under stora delen av dagen.

Jag är tröttare än tröttast.

 

Kanske kan jag dansa en  regndans?

 

 

 

Fredagens tanke

Livet är som en vild tiger.

Du kan ligga still och låta den lägga tassarna på dig.

Eller du kan sätta dig på  dess rygg och rida.

(Indisk aforism)

 

 

 

Mitt i snöstormen

Njuter jag av tulpaner. Det bästa man kan göra när våren för tillfället lyser med sin frånvaro.

För att citera Cure låten

”It’s friday I’m in love”

 

De säkraste vårtecknet  , d v s  en fotbollsmatch  utomhus blir av till helgen.

Helt suveränt ju!

Yey!

 

En fin bild att tänka på varje dag är denna;

Kvinnodagen

idag och jag har en bild som är så oerhört passande. 😀

 

 

 

 

Jag känner hopp

Och vilken underbar känsla är då inte det!

 

Träffade min arbetsförmedlare för första gången idag sedan jag bytte arbetsförmedling.

Hon var så trevlig, så förstående och faktiskt så himla bra på alla sätt att jag faktiskt tror att det inte är SÅ omöjligt för mig att få jobb.

För det är ju så att jag inte kan jobba med det som jag är utbildad till.

Det jobbet som var mitt drömjobb men blev en mardröm.

Det jobbet som jag för alltid kommer att älska men som jag inte klarar av.

För det tar så mycket och trots att det ger mycket tillbaka är jag inte lämpad för det.

För numera har jag inte så mycket att ge, mitt hjärta är för sårig av alla gamla förorätter, alla gamla taganden, alla sorger jag har burit.

 

Jag känner försiktig hoppfullhet.

Försiktig tilltro på att det ska ordna sig.

 

Ja.

When it rains, it pours

Lite så känns det just nu då sonen är på väg till Astrid Lindgrens barnsjukhus med förmodad hjänskakning.

Enl. alla inblandade sjuksköterskor jag har pratat med måste han kollas upp av en läkare  då han har spytt.

Och sen fick jag den sedvanliga tack men nej tack på ett jobb som jag  SÅ gärna ville ha.

Men jag fortsätter tro det som den alltid så kloka Islandsmamman skrev till mig i en kommentar.

Everything is going to be okay in the end. If it’s not okey , it’s not the end