det måste ha varit meningen

av någon anledning . Att fota främmande människors bakhuvud på Rasmuskonsterten förra veckan.

För hur ska jag annars förklara minst 8 bilder på en och samma mannens nacke?

Kan väl ändå inte ha med det att göra, att jag inte skulle vara duktig fotograf eller?

Neeejjjj

ja Leonard

du får gärna bli min man. För det måste ju vara det han menar med att sjunga Im your man.

Nu ska jag bara förklara för resterande familjen att Mr Cohen ska flytta hem till oss.

 

Och sedan kan man alltid fråga sig vilket är värst, storhetsvansinne eller vansinnets storhet.

finns det hem för föräldrar?

Ja alltså som i motsatsen till barnhem.

För om det finns vill jag boka en plats där NU.

Om detta beteende här hemma är FÖRpuberteten kommer jag befinna snart på ett ställe med madrasserade väggar och långärmade tröjor som man knyter fint bakom mig.

 

Ibland undrar man ju, vad är detta? För om jag nu varje dag har sagt följande;

lägg disken i maskinen.INTE på bänken INTE i diskhon BARA i diskmaskinen.

 

Är detta någonting som är extremt svårt att förstå? Är detta någonting som en normalbegåvad 11-åring inte alls kan klara av?  Har jag krånglat till det något OERHÖRT med detta?  

 

(Det är ju inte bara detta med disken, nope. Han har ett sätt att bete sig så illa just nu att jag faktiskt blir , ja paff. )

 

Kan inte Leonard Cohen komma och hämta mig härifrån så kan vi dansa vals i all evghet. Please? ( jag ÄLSKAR spotify)

 

tänk om

-datorn skulle sluta krångla sig hela tiden.

– om jag skulle sluta äta  sursockrade Alhgrens bilar och därmed slippa en massa blåsor i munnen

-våren skulle vara här och då skulle man  få se dessa  underbara blommor

måste sluta vara så arg

på mig själv.

Det kommer inte bli bättre än så här.  

 

Till min vän

 

Tack för idag, tack för sällskapet , för skratten, för tips om vilka bågar jag ska välja  , det roliga sällskapet vid lunchen (trots ett liiitet allergireaktion, sesamoljan i maten , kanske? ) för hela dagen.

Det är ett sådant nöje att umgås med dig.

 Du ger så mycket mer än du kan ana!

Jag ska fota mycket imorgon, så du får åtminstone se hur det är på konserten. 

Och om du minns vad jag fantasiserade om på t-banan idag, skulle det hända, ja då ber jag om några till dig också! 

 

dagens kommande äventyr

 det här ska jag göra idag

  för att slippa dennes nacke

 förhoppningvis är inte detta min framtid

 utan detta

Mötet

Som gjorde att jag inte kunde sova trots medicinsk hjälp.

Platsen som ger mig ångest  bara jag ser adressen på ett brev.

Vad jag är duktig på att få katastrof att inträffa trots ingenting.

För mötet var inte farlig;  ingen försökte tvinga mig till någonting som jag inte skulle vara beredd på.

Inte bet någon mig heller och jag själv lyckades hålla tänderna där de skulle vara också.

Jag glömde inte klä på mig idag heller.

Jag dansade inte på bordet (fast det hade kanske varit riktigt kul)

 

Alla dessa stress och ångetskänslor. För vad?

Ingenting  

men kom igen nu

måste jag säga till mig själv

Man kan inte gå till doktorn med morgonrocken på sig. Jo kan och kan man ju men det blir kallt. Och det snöar nu.

Klä på dig människa och ta reda på hur du hittar dit.

ja ja ja

 

 

En del av min samtal med yours truly.  Ångesten iom att jag måste träffa en helt främmande människa gör att jag har problem med de allra minsta sakerna man faktiskt ska klara av, d v s klä på sig.

YES

fick höra igår att The Rasmus har konsert  på Debaser på torsdag.

Efter en del gnällande, tjatane och möjligen liiite tårar också fick jag min underbare man att följa med.

Man kan lugnt säga att han delar inte riktigt min kärlek till nämnda bandet. Och bara en av kompisarna gör det och hon var tvungen att jobba.

Men nu är biljetterna bokade, måste bara fixa barnvakt också.

YEY!!!!