Så det så

Största möjliga tystnad

råder det här hemma hos mig.
Jag har varit sjuk nu i två veckors tid och har nu ordinerats röstvila.

Fi fan vad detta är trist.

Jag vill jobba, prata med folk.
Inte sitta hemma och försöka komma ihåg vilken medicin det är dags att ta denna gång.

Vad gör du nuförtiden, varför hör du aldrig av dig?

Jag skulle visst informera de två läsare jag har att jag lever. För det gör jag! Dock jobbar jag varje dag (ok, inte på helgerna och inte idag då jag tog en semesterdag) och tiden liksom springer ifrån mig. Jag älskar att arbeta, det gör jag, men det skrivande som jag pysslar med där dagligen gör att fritidsskrivandet inte orkas med.
Jag hade förvisso en annan tanke bakom denna plötsliga väckande av en halvdöd blogg. Det är nämligen som så att jag idag pratade med en väninna och nämnde att jag hann inte med allt förra helgen då min sambo var sjuk. Så allt tog så mycket längre tid än vanligt. Och då säger hon (precis som alla andra gånger jag ‘gnäller’ om hemsysslor) aa men så har jag det heela tiden (hon är ensamstående mamma). Ok, så för att jag har en sambo som hjälper till med sysslor hemma ger mig inte någon rätt att beklaga mig? Jag slätade över (varför gjorde jag det egentligen?) med att min högra tumme var väldigt öm (bröt den i somras, mer om det ngn annan gång) och att jag inte kunde använda högra handen som vanligt. Men min fråga är alltså om JAG tycker ngt är jobbigt är det som så att jag INTE har rätt att tycka det då jag inte är ensamstående morsa?
Alltså jag vet verkligen inte. Har lite svårt att sätta detta på pränt s a s men jag hoppas någon förstår vad jag menar.

Tills nästa gång, det kommer inte att dröja lika länge, jag lovar på heder och samvete.
Bilden är tagen häromdagen, och finns as always även att beskåda på Instagram
där jag heter ninakatarina68