Största möjliga tystnad

råder det här hemma hos mig.
Jag har varit sjuk nu i två veckors tid och har nu ordinerats röstvila.

Fi fan vad detta är trist.

Jag vill jobba, prata med folk.
Inte sitta hemma och försöka komma ihåg vilken medicin det är dags att ta denna gång.

Fortsättning på förra inlägg

Jag vet inte om jag har för mycket fritid just nu eller vad det är som gör att jag är så irriterad över hennes sätt att avfärda det som jag säger.

Men i princip skulle man ju kunna säga till nästa som klagar på att denne är hungrig att det kan man ju inte säga, det finns ju barn i Afrika som svälter.

PS. det är inte första gången hon säger så. Inte alls. Det är så nästintill varje gång jag beklagar mig.

När man verkligen inte fattar poängen

För några veckor sedan satt jag på bussen på väg till jobbet och läste (antagligen Metro).

 

Det var en lång artikel om en svensk skamfläck, nämligen fruktimport.

Och mycket skrevs det om våld mot kvinnor i allmänhet men i synnerhet mot invandrarkvinnor.

Jag kunde inte ALLS förstå sammanhanget i artikel och frukten som sådan tills jag insåg att det faktiskt handlade om fruimport.

 

 

 

 

 

 

Det är lite mycket nu

Damn jag är trött.

 

Och lite less.

Igår fick jag en akuttid hos tandläkaren då jag bet sönder en tand i onsdagskväll.

 

Nu ska jag skrapa ihop en sisådär 12 000:-

 

Mitt förslag till chefen att hon skulle höja min lön med en  miljon /månad togs väl inte sådär jättepositivt emot.

 

Tyckte det var lika bra att slå till med en ordentlig höjning när man ändå är i farten.

 

Ja ja, det ska väl ordna sig.

 

Hoppas jag

 

 

För le igen, det vill jag 🙂

Håller med helt

då jag drabbades av världens migrän så dagens planer gick åt helsike